Lars Kleen (f. 1941) studerade vid Det Kongelige Dansk Kunstakademi i Köpenhamn och Konsthögskolan i Krakow 1962-65. En tid därefter arbetade han på ett småbåtsvarv på Ingarö. Där lärde han sig hantverket som möjliggjorde en ny riktning från måleri till konstruktion. Med stor integritet började Kleen arbeta med storskaliga projekt, ofta i nedlagda fabrikslokaler eller i den egna verkstaden.

Under sextio år har Lars Kleen (f. 1941) skapat konst av vardagliga material som trä, cement och metall. Arbetet utför han i en verkstad inhyst i ett nedlagt linoljekokeri i Nacka utanför Stockholm. Lars Kleen kallar sina verk för konstruktioner – istället för skulpturer. Det anger ett sätt att arbeta på som positionerar hans konstnärskap i gränslandet mellan konst, arkitektur och installation. Konstruktionerna är sinnrikt utformade och blir sällan helt färdiga; de som följt Kleens konstnärskap vet att en konstruktion kan återkomma i många bearbetade versioner. Det är ett sätt att skapa konst på som kan liknas vid jazzens variationer på ett och samma tema.

Lars Kleen fick sitt genombrott med den omskrivna utställningen Sjö i ett hamnmagasin i Stockholm 1973. Redan då stod grundtemat i hans konst klar; viljan att gestalta livets kretslopp av uppbyggnad och upplösning, styrka och skörhet.

Lars Kleens verk trotsar ofta fysikens lagar i sin gestaltning och materialet tycks komma till liv. Tematiskt återkommer Kleen till motiv som hus, båtar eller natur och låter formerna förmedla något grundläggande om livet och allt det som är starkt och skört på en och samma gång. Det är som att Lars Kleen vill bejaka motsättningarna – just eftersom livet är fullt av dessa.

Konstguiden
Recension