Jag heter Pål och är son till konstnären Anders Åberg, grundaren till platsen där du nu befinner dig – Mannaminne. Min far dog förra året och sorgen efter honom är stor. Det du nu ser omkring dig skulle enbart kunna vara en hyllning till min far genom att visa upp delar av det fantastiska han har lämnat efter sig. Men det är inte bara det. Det du ser är framförallt en sons sorgearbete, förståelse, insikt, hopp, uppvaknande, kärlek och respekt för sin förlorade far. I den här utställningen är inte pappa i fokus även om hans roll är ytterst central. Föreställ dig att du ser Chaplin, Kwakiutl, Vandraren för första gången genom ögonen på en sökande son.

Jag har alltid vetat att min far gjort väldigt många utsmyckningar och varit en produktiv konstnär. Men efter hans död är det som att jag har vaknat ur en dvala. Jag väcktes av en nyfikenhet. Varför har jag inte varit intresserad av att starta detta sökande, strävat efter att få se dessa verk, tidigare. Tänk dig vilka diskussioner jag kunde ha haft med min far, om vilka tankar han haft, samlat anekdoter… Det hade ju varit fantastiskt.

Det du nu får se är en bråkdel av det jag hittat i Sverige, Världen och Universum. Dels genom mina egna upplevelser men framförallt med hjälp av alla de som engagerat sig genom berättelser, fotografier, minnen och förmedlandet av känslan av att vi alla hör ihop. Allt hör ihop – som pappas budskap konsekvent har varit. Allt hör ihop. Människor och möten. Vi är alla människor på denna lilla planet i kosmos. Men viktigaste av allt – Låt ej hoppet fara!

Pål Åberg

26 maj 2019