Förstoringsglas i motljus

Hur arbetsmetoder låter, känns och vad de kräver av mig fysiskt spelar stor roll i mitt konstnärskap. Mot slutet av en process med hammare, såg och spik ser jag fram emot att brodera, klippa, klistra och rita i lugn och ro, tills att det återigen är dags för mer ös. Mitt jobb är att disciplinerat och kompromisslöst sträva efter att hitta nya utryck och variation är en av nycklarna.  

Då jag tidigare har jobbat mycket med symmerti, räta linjer och relativt “rena” utryck såg jag denna utställning som en möjlighet att få prova nya metoder utan en tanke på det slutgiltiga resultatet, det får växa fram av sig självt. Ju mer jag har bekantat mig med bilderna under arbetets gång har de vuxit på mig och jag har förstått att i det enkla, hastiga, spontana och

“slarviga” bor ett minst lika stort utryck som i det noggrant planerade och varsamt genomförda skapandet. Det finns en tjusning i att göra något snabbt utan riktigt tänka efter, vad man höll på med visar sig först i efterhand, sedan är det bara att plocka russinen ur kakan.

Jag vänder och vrider på bilderna, ser en sak på långt håll och en annan nära inpå, allt är långt och kort, tydligt och diffust på samma gång. Sönderklippta teckningar har monterats till nya bilder, jag är på jakt efter synvillor och arbetar med lim, sax, tusch, vax & oljepastellkritor för att förtydliga dessa. Ibland gör jag tvärtom och arbetar mig bort från det som pockar på för mycket uppmärksamhet. Jag vill att alla beståndsdelar ska komplettera och kommunicera med varandra, hur det går till spelar ingen roll. 

Det finns en berättelse där och jag fascineras av hur man i betraktandet konst kan tillskriva olika egenskaper till färger och former, det blir som att se en matematisk formel utan att veta vad som är uträknat, men det verkar stämma.  Det är dock högst subjektivt vad som kan träda fram, själv brukar jag kisa med ögonen och arbeta i dunkelt ljus för att locka det okända. I detta virrvarr är min förhoppning att det oväntade ska visa sig och jag försöker överraska mig själv i processen genom att gå emot mina invanda mönster. Ibland har jag låtit bli att klippa sönder teckningarna då jag anser att dem klara sig fint på egen hand. Se vad du vill se, inget är hugget i sten.

“If you feel safe in the area you’re working in, you’re not working in the right area. Always go a little further into the water than you feel you’re capable of being in. Go a little bit out of your depth. And when you don’t feel that your feet are quite touching the bottom, you’re just about in the right place to do something exciting.”

-David Bowie